INTERVJU: Mikael Brodin, Ljudbang
Där tystnaden råder startades Ljudbang
Text: Peter Fredberg
Foto: Peter Fredberg, Christoffer Demby, CMore/TV4, Petrus Sjövik/TV4/Yellow Bird & Ljudbang
När Ljudbangs grundare och vd Mikael Brodin flyttade upp till Luleå i slutet på 80-talet startade han sitt företag, med inriktning på filmljud parallellt med sitt jobb på Sveriges Radio. När han för sju år sedan flyttade ner till Stockholm, så utökades Ljudbang med ännu ett studiokomplex. I dag är de åtta personer på lönelistan, tre i Luleå och fem i Stockholm. De har lika många frilansare som anställda som jobbar med deras projekt och kunder från hela världen.
De har dessutom startat en studio i Uppsala och Ljudbangs uppdrag är övervägande ljudtekniska. De har också en innehållsdel som producerar radio och podcasts och har två heltidsanställda journalister.
– Vi är tre delägare och två av dem, Tony Österholm och Christoffer Demby, bor i Luleå. Förutom ledarskapet jobbar alla tre ganska mycket hands-on som ljudtekniker och med inspelningsljud och ljud i postproduktion. Vår största verksamhet är filmljud, men vi jobbar också med uppdrag för musik, podcast, radiodokumentär, radioteater, dataspel och VR-uppdrag, säger Mikael.
I Luleå sitter delägaren Tony Österholm och jobbar just nu bland annat med en långfilm som heter Para Knas producerad av Filmlance.
De jobbar även med foley, där en trampare skapar allt ljud de inte lägger in från redan inspelade ljudeffekter och synkar mot bilden. Det handlar ofta om rörelser, steg och klädprassel. Här samarbetar de uteslutande med en kille som heter Janne Dalkvist från Studio Puka. Det är inte alltid det fungerar att lägga in originalljud, som de spelat in i ett spel eller i en film. Originalljud har en förmåga att låta lite tunt.
– En pistol låter ganska mesigt i verkligheten, medan man i en film eller i ett spel förväntar sig en veritabel kanonsalva. Då får vi förbättra verkligheten innan vi kan lägga in ljudet, alltså skapa ett maffigare ljud kring originalljudet med hjälp av exempelvis Pro Tools.
Teknik
I efterbearbetningen använder de sig nästan uteslutande av Pro Tools och olika pluggar. När det kommer till att rensa ljudet är vissa pluggar bra på att ta bort högfrekventa ljud, andra på att ta bort bas och andra för att rensa lite generellt när de har bråttom.
– I filmmixen sitter vi med ett Euphonix MC5-bord och så har vi ett rum med ett Icon-bord från Avid. Det är mixerborden vi använder. Sedan har vi ett mindre Euphonix-bord i Luleå. När det kommer till monitorer använder vi JBL i filmmixen och i de andra studiorna Genelec. Lägger vi ihop Luleå och Stockholm och Uppsala så har vi upp mot 15 studior och de flesta med 5.1, så det blir väldigt många högtalare. Utöver detta och programvarorna behöver vi bara skärmar och möss för att lösa uppdraget.
Robin Svensk i S2 (cockpit-rummet) som används mest till film/tv-ljudläggning och mix i 5.1. Just nu jobbar han med den nya Hassel-serien.
Tekniken ser Mikael dock enbart som ett redskap. Ett verktyg som under det konstnärliga arbetets gång bara ska finnas där och fungera.
– Teknik som hackar och hänger sig kan ta död på vilken kreatör som helst. Jag tycker det är en jätteviktig bit att all teknik fungerar som det är tänkt, under något så komplext som en postproduktion.
Därför är det även viktigt med en erfaren postproduktionsproducent som ser till att
jobben fungerar tidsmässigt mot alla inblandade. Det får inte hända att en regissör kommer till studion och inte får göra det som är tänkt, för att något inte fungerar tekniskt eller logistiskt.
– I dag har vi också möjligheten att knyta ihop våra studior så att studiotekniken och datorerna kan prata med varandra. Vi kan sitta i samma projekt fast på olika platser och jobba och se och höra förändringarna direkt oavsett om vi sitter i Luleå, Uppsala eller Stockholm. Det är jättefint och väldigt smidigt, men det slutar ofta med att regissören vill komma och prata med den han jobbar med. I dag är det inte en stor grej att flyga upp till Luleå eller tvärt om. Det handlar om mänskliga möten i verkligheten, för att tillsammans kunna skapa den ljudbild man strävar efter i ett projekt.
Förutsättningarna för bra ljud inför efterbearbetningen
Mikael berättar att man alltid ska se till att ha med ett så enkelt, rent och bra ljud som möjligt från inspelningen för att förenkla och effektivisera arbetet i efterbearbetningen.
– En sak som är farlig när du spelar in ljud, säger Mikael, är att inte säga till om det är något som inte fungerar eller blev bra. Det är den värsta tabben du kan göra, att försöka mörka när något blir dåligt. Oavsett om du jobbar med en filminspelning, radio eller tv. Är det något som skiter sig eller om du gör ett fel, så stå för det och säg till på en gång. Ingen blir arg för det. Folk blir snarare glada, än om det upptäcks sent i efterbearbetningen då det kan vara omöjligt att åtgärda på ett bra sätt.
Om teamet ska skapa en podcast sker det oftast i kontrollerade miljöer. Det sitter ett antal personer med fasta mikrofoner i en studio och pratar i två timmar, sedan är det klart. När det kommer till filmljud så är det andra utmaningar att ta hänsyn till, bland annat bilden. Det gäller att ljudteknikern har erfarenhet och pondus för att kunna jobba bra och få med sig ett bra material hem.
– Men är ljudteknikern för hård och ligger på skådespelaren att inte lägga på telefonluren i prat, inte gå så hårt eller att inte skramla med kaffekoppen, då slutar det med att skådespelarna står där rätt upp och ner och pratar som robotar. Är skådespeleriet förstört är det omöjligt att förbättra efteråt. Det är verkligen ett finlir att få med sig bra ljud hem.
Ljudarbetet under postproduktion – från radio till VR
Här berättar Mikael att det först och främst ofta handlar om att försöka rensa i ljudbilden för att få en så klar och tydlig dialog som möjligt. Och det kan gälla alla typer av inspelningar, men framför allt i film. Grundmaterialet är ofta bra från radiosidan, medan på filmuppdragen måste de ofta jobba mer med ljudet för att få fram både vad de själva och vad uppdragsgivaren vill ha. Och detta, det tar generellt mer tid.
– Det är inte för inte som vi sitter i en månad med dialogen i en långfilm, medan en radioproduktion som kan vara flera timmar mastrar vi på en dag. Det är lite olika utmaningar, men vi skapar ofta en större tavla och bygger upp ljudbilden på ett annat sätt på en film än när vi mastrar ett radioprogram.
Gabrielle Wikhede sitter i S3 (båtrummet) och jobbar med en dokumentär om vampyrer. Bordet är ett Avid Icon och programmet Pro Tools.
Efterbearbetningen kring dataspel är lite annorlunda, för där jobbar de inte mot en timeline som på en film- eller tv-produktion, där det alltid finns en början och ett slut och allt däremellan för det mesta givet.
– I ett dataspel är vi helt beroende av hur spelaren styr karaktären. Vilken del av världen går spelaren in i, vilket vapen väljer man att skjuta med och vilken motståndare i spelet dyker upp, och så vidare. Vi får först och främst ta fram och skapa en väldig massa ljud som ska passa till spelet. Går du in i en arg värld ska du ha arga ljud, är du på en blomsteräng ska du bli glad och ha glada ljud. Vi ska hitta rätt ljud till spelets karaktär och lägga in det på rätt plats i produktionen. Sedan blir det mycket provspelande, ofta tillsammans med skaparna av spelet där vi får feedback. Det beställs nya ljud eller så ändrar vi på existerande ljud och jobbar oss framåt.
– VR kommer allt mer och det är riktigt spännande, trots att tekniken just nu är mer i utvecklingsstadiet. Det blir lite tvärtom mot film där du har en bil som kör från höger till vänster och ljudet panoreras. I VR-världen måste vi verkligen prova alla varianter, hur låter det när du tittar åt ena eller andra hållet, det är tittaren som bestämmer här, lite som i ett dataspel. Vi samlar olika ljud som hör till och som ska märkas olika mycket beroende på vad du tittar på. Det ställer stora krav på efterbearbetningen, för stämmer inte ljudet med bilden så faller hela upplevelsen, den blir inte trovärdig, helt enkelt.
Bra ljud är inte alltid allt
“Det händer att jag sitter och mixar samtidigt som tårarna rinner för att berättelsen är så pass stark.
”
Efterbearbetningen är en stor process och i varje projekt handlar det om att känna av vad producenten och regissören har för vision med projektet. En tät kommunikation är helt avgörande.
– En ljudläggning för tv kan ta lång tid och sitter vi i två veckor och skapar någonting innan vi låter regissören se resultatet, kan det sluta med att regissören inte känner igen sitt projekt. Då har vi slängt bort två veckor. Visst har vi i en del fall större erfa
renhet än vissa regissörer, men det är hen som har med sig en viss känsla och tanke kring sin film redan från manusstadiet. Det får vi aldrig förkasta.
Men bra ljud är inte allt, hävdar Mikael.
– En del radiodokumentärer vi arbetar med, där vi inte tagit upp ljudet själva, har kanske inte alltid ett så lysande ljud men kan ha ett enormt starkt innehåll. Det händer att jag sitter och mixar samtidigt som tårarna rinner för att berättelsen är så pass stark. Det är naturligtvis roligt att få vara med i en sådan produktion även om det rent ljudmässigt inte är lika roligt. Det handlar alltid om att förmedla historien oavsett vilken teknik du använder.
Får sällan skapa storverk i full frihet
Tyvärr är det ekonomin som styr vad teamet kan och hinner skapa. Det är extremt sällan de är frigående konstnärer som får skapa sina storverk i full frihet.
– Många uppdragsgivare vill ha sin produkt så snart det går, för att de får betalt när de levererar. En sak vi ofta råkar ut för, oavsett om det är tv, radio eller film, är att vi med ljudskapandet kommer sist. Från början har vi ofta bra och luftiga scheman, men de trycks ofta ihop allt mer under förarbetets gång och till slut får vi en ganska kort tid på oss för att hinna bli klara. Arbetet med ljudet är också ett konstnärligt arbete, men det uppmärksammas tyvärr inte på samma sätt. Det är ofta andra konstnärliga jobb i produktionen som drar ut på tiden, klippningen tar längre tid än den bör och musiken kanske måste göras om. Projektets deadline ligger alltid kvar och det kan göra det väldigt tufft för Ljudbang när de väl kommer in i projektet. Trots detta levererar vi alltid ett material vi kan stå för. Men ibland känner vi att någon del kanske skulle kunnat bli lite bättre.
Skapa trovärdig tystnad i Norrlands fjälltrakter
Ett av de många projekt som Ljudbang arbetat med är den populära kriminalserien Rebecka Martinsson, med Ida Engvoll som den framgångsrika advokaten i huvudrollen. Christoffer Demby berättar att efterarbetet med serien, som från början var tänkt att bli fyra långfilmer för tv, har pågått i stort sett hela tiden.
– Efter förfrågningar från TV4 klipptes filmerna om till tv-serier med åtta avsnitt så vi fick plocka upp alltihop ett varv till och klippa och mixa om ljudet också. Mesta delen av ljuddesignen är gjord i vår studio i Luleå med Pro Tools HD i 5.1-surround. Vi har haft kontinuerliga träffar med regissören både i Stockholm och i Luleå under resans gång för att stämma av arbetet.
För serien Rebecka Martinsson fanns det en ganska tydlig ambition att få platserna och miljöerna att framstå och låta väldigt specifikt och autentiskt för trakten, det vill säga norra Norrlands fjälltrakter.
En av de stora utmaningarna med ljuddesignen, berättar Demby, var att få till rätt stämning i filmerna.
– Det fanns en ganska tydlig ambition att få platserna och miljöerna att framstå och låta väldigt specifikt och autentiskt för trakten, det vill säga norra Norrlands fjälltrakter. Vi har även jobbat mycket med minimalism i serien för trovärdighetens skull, det låter inte så mycket i fjällvärlden. Med andra ord, att skapa en trovärdig tystnad kräver mer än man kan tro i ljudarbetet, man kan inte bara strunta i att ha några ljud alls då det låter ofärdigt och platt, utan man får jobba med små ljud och saker vi normalt inte hör förutom i tysta miljöer. En annan stor utmaning med projektet har varit att få musik och ljud att ”spela tillsammans” så de känns som en helhet där man inte riktigt vet vad som är ljudeffekt eller musik.
Livliga miljöer i Thailand
“Här fick brusreduceringspluggarna verkligen bekänna färg.”
Utöver Rebecka Martinsson har man även jobbat med tv-serien Farang och filmatiseringen av Kerstin Ekmans bok Hunden. Den första produktionen är en dramathriller där Rickard, spelad av Ola Rapace, tvingas lämna familjen i Sverige och fly till Thailand efter ett bankrån. Väl i tillflyktslandet präglas dagarna av småkriminalitet under skyddad identitet med ett pris på sitt huvud. Seriens 45 minuter långa avsnitt spelades in både i storstad, på landet och i djungeln.
– Den stora utmaningen med den serien (Farang) var förstås att både bibehålla ljuden och stämningarna från de olika platserna, samtidigt som vi måste rensa mycket i inspelningsljuden, på grund av att det i Thailand inte finns några tysta miljöer. Att det är bilar, mopeder, tuk-tuks, människor, cicador som visslar och fåglar som kraxar dygnet runt gjorde det inte lätt med dialogarbetet. Här fick brusreduceringspluggarna verkligen bekänna färg. Vi hade även med oss massor av ljud hem från Thailand som vi efter att ha mejslat fram en ren dialog kryddade tillbaka till ljudbilden så att allt låter som det gjorde från början.
Den stora utmaningen med serien Farang var att både bibehålla ljuden och stämningarna från de olika platserna, samtidigt som man måste rensa mycket i inspelningsljuden, på grund av att det i Thailand inte finns några tysta miljöer. Serien kommer till TV4 i höst, men finns redan nu på CMore.
Hund på vift i Kerstin Ekmans värld
Ett tredje uppdrag som Mikael minns som utmanande var en film baserad på Kerstin Ekmans bok Hunden, där en hund tappar bort sig i en skog och historien löper med hunden under storyns fortskridande.
– De tyckte inte det var passande att springa runt och ta ljud ute på plats, så de hade inga ljudtekniker med. Jag fick 30 minuter helt blank film och en månad på mig. Det var bara det att jag satt i Luleå i juli och i filmen springer hunden omkring i snö nästan hela tiden. Det är inga problem att skapa snöeffekter när man har snö, men utan är det tuffare att få till. Jag kontaktade en hockeyarena som skrapade isen varje dag, åkte dit och hämtade hem snö till studion i en frysbox. Då kunde jag lägga in hundsteg i snö och det som behövdes för att skapa ljudbilden av ett snölandskap i den färdiga filmen. Det blev riktigt bra och jag tror ingen märker att det inte är några originalljud i den filmen.
Hur ser framtiden ut för Ljudbang?
– Just nu tycker jag det är mest utmanande och roligt att få utveckla studiolokalerna och firman. Vi har också en del VR-uppdrag på gång och det är så klart spännande. Där gäller det att hänga på när det kommer till möjligheterna i efterbearbetningen. Ett projekt vi ser fram emot är en film som heter Ensamma i rymden där vi är medproducenter med Nice Drama och där vi även ska sköta hela ljudarbetet från inspelning till färdig film.
