REPORTAGE: Västanå Teater, Sunne (Ljudinstallation)
Bose DeltaQ fyller ladan i Sunne med ljud
Text: Jonas Nimmersjö
Foto: Jonas Nimmersjö, Per Hardestam
Vackert beläget med utsikt över sjön Fryken ligger en stor röd lada. Ett otippat ställe för ett reportage om ljud. Ladan, som går under namnet Berättarladan, döljer dock en stor teaterscen byggd för föreställningar under de varma sommarmånaderna med plats för 500 åskådare. Varje år samlas upp emot 26 000 besökare. Västanå teater, regionteater i Värmland, har sin hemmabas här. ”Vi har inget nytt att berätta, endast det som är gammalt och nästan glömt” står det skrivet ovanför en stor ladugårdsdörr. Så är det nog, men det som inte framgår av den texten är att de berättar det gamla på ett nytt sätt – och med ny teknik.
Ladan och teaterscenen började användas redan 1999, då man uppförde Nils Holgersson, en föreställning som de tillsammans med Riksteatern och samiska teatern varit på turné med från norr till söder i Sverige året innan. Scenografen Lars Jacob Jakobsson ritade och byggde om ladan till en teaterscen inspirerad av Shakespeares elisabetanska scener. Och en akustiker anlitades för att anpassa lokalen för ändamålet. Men i Berättarladan har man skapat ett problem för sig själva. I teatern används inga mikrofoner på skådespelarna, musiken är det enda ljud som är förstärkt. I mitten av juli var Monitor på besök i Sunne för att lyssna på ljudet och ta reda på hur de lyckats lösa problemet.
Historik
Turnén med Nils Holgersson blev en stor succé, berättar Magnus Stinnerbom som är musikansvarig och kompositör på Västanå Teater i Sunne.
– Det var i stort sett slutsålt hela den turnén, säger Magnus. På den tiden låg teatern i Ransäter, närmare Munkfors, och vi hade inte Berättarladan. Men det var ett önskemål att ha en stor sommarteater som ligger fast på ett ställe. Och eftersom Nils Holgersson blev en sådan succé fanns modet att försöka sätta upp den igen, fast på plats här.
Magnus Stinnerbom skriver musiken som framförs i Berättarladans teaterföreställningar.
Ingen visste hur det skulle gå, men Magnus berättar att det gick ganska bra redan första året på plats i Sunne. Varje år uppför man sedan dess nya föreställningar, förutom år 2002, då man gjorde en repris av 2001 års uppsättning med Gösta Berglings saga. Magnus menar att 2001 var det första riktiga succéåret då över 20 000 personer kom för att se föreställningen. År 2002 blev en lika stor succé. Även om man på teatern har en förkärlek för Selma Lagerlöfs verk säger Magnus att de inte målat in sig i ett hörn. De har prövat kända verk av Shakespeare, Strindberg och Ibsen, med flera, utan att förlora publikens gunst.
– Men Selma är vår favorit, menar Magnus. Det passar väldigt bra med vår form. Hennes poetiska språk passar bra ihop med vår teaterform med musik, dans och vackra kostymer. Att det ska vara en fest för ögat och för örat.
I år är det andra året och andra delen av Selma Lagerlöfs trilogi om den Löwensköldska ringen. Magnus berättar att de även i år kommer upp till 2016 års besökssiffra, då de hade 26 000 i publiken. De har redan sålt slut på årets biljetter.
– Det är rekord för oss att sälja slut alla biljetter innan augusti ens har börjat.
Magnus berättar att de fått en trogen och fast publik som inte kommer för vilka historier de framför, utan mer för hur de framför dem. Till exempel när de framförde Peer Gynt av Ibsen utan musik av Grieg, men med musik skriven av Magnus Stinnerbom själv. Magnus tror att de norrmän som kommit för att se föreställningen var särskilt undrande till hur det var möjligt att framföra den norska litteraturens huvudverk Peer Gynt av Henrik Ibsen med annan musik än den Edvard Grieg komponerat.
Musiken har stor plats
Det går inte att säga att föreställningarna i Berättarladan är musikaler eftersom skådespelarna inte sjunger, samtidigt tar musiken lika stort utrymme som i både musikaler och operor. Det är också mycket dans i föreställningen och i år har man förstärkt med hallingdansare från Norge.
– Musiken kommer in som en egen röst och ligger sedan hela tiden kvar och kompar skådespelarna, berättar Magnus Stinnerbom. Det är i stort sett inte tyst någon gång. Jag tänker som filmmusik, när man ska underbygga skådespelarna och hjälpa dem att sätta en annan ton och ge dem energi att driva föreställningen vidare. Där har musiken en jättestor uppgift. I den biten kommer vi verkligen in på det som det här handlar om, alltså om ljud. Det är ju så att musiken, när den har en så stor plats, måste ta över ladan när den ska, men den får aldrig köra över skådespelarna, eftersom vi har valt att inte ha myggor på skådespelarna. Det är en klurig boll.
Bose-högtalare
“ Jag tycker det är jätteskönt om man kan hålla dialogen akustisk. Men samtidigt så vill man skapa en illusion av att ljudbilden ska bli så mäktig som möjligt. Hans “Surte” Norin,
”
Att man inte förstärker talet med hjälp av myggor eller mikrofoner beror enligt Magnus på deras gemensamma upplevelse från teatrar där man använder myggor. Dels blir det ofta så att skådespelarna vänder sig inåt och pratar med varandra istället för till publiken. Och dels blir det också svårt att veta vem som pratar eftersom alla röster kommer från samma högtalare.
– Här måste skådespelarna ta för sig och vända sig ut och prata till publiken för annars så kommer ingen höra vad de säger, säger Magnus. Det är en del av Västanå teaters spelstil, att vi vill berätta en historia för publiken. Vi vill inte spela upp en pjäs där vi låtsas att publiken inte finns. Utan hela överenskommelsen är att vi vet att publiken finns där och vi tänker tilltala den. Och vi vill ju att musiken verkligen ska festa på när den ska det, och vi vill inte att skådespelarna ska låta som små flugor när musiken tar slut. Det där är en extrem balansgång som jag skulle vilja säga att Surte Norin är expert på.
HÖGTALARSYSTEM Bose Delta Q RoomMatch
HÖGTALARE 2 Bose RM 5505, 2 Bose RM 5510, 2 Bose RM 7020, 4 Bose RMS 215-basar, 6 Bose RMU 206 Surround, 7 Bose RMU 108 Monitor, 2 Bose RMS 218 VLF under publiken
FÖRSTÄRKARE 7 st Bose PM 8500N Mixer Allen & Heath d-live S3000 & DM 64
MONITORSYSTEM Allen & Heath 6 x Me-1
MIKROFONER DPA 4099
LINEBOXAR Radial J48 & PZ-DI
Hans ”Surte” Norin, teknisk chef på Uppsala konsert och kongress (UKK), började arbeta med ljudet på Västanå teater för tre år sedan. Till förra året valde han att byta högtalarsystemet i Berättarladan och använder i dag högtalare från Bose, Bose Delta Q RoomMatch. Dessa är anpassade för lokalen med hjälp av Jörgen Allén, Senior Field Engineer, Bose Professional Scandinavia. Magnus Stinnerbom och Surte Norin hade jobbat i många år tillsammans i olika sammanhang, berättar Surte Norin. I alla år pratade Magnus om teatern i Sunne, men Surte hade aldrig varit där.
– Men så ringde Magnus och frågade om jag inte kunde hjälpa dem med det, berättar Surte. Då åkte jag dit och gjorde ljuddesignen första året. Men utmaningen är ju att lyckas få ihop en ljudbild som inte interfererar med dialogen som är helt akustisk. Jag tycker det är jätteskönt om man kan hålla dialogen akustisk. Men samtidigt så vill man skapa en illusion av att ljudbilden ska bli så mäktig som möjligt.
Subbas under publiken
För att lyckas med det använder de sig av olika högtalare, ett surroundsystem och subbasar under gradängen. Dialogen bäddas in, menar Surte. För att lyckas med det använder han sig av Bose-systemet, med högtalarlådor som anpassas efter lokalen och den yta man vill att ljudet ska träffa. Detta system har Surte tidigare använt i andra situationer, berättar han.
– Längst bak över scenen hänger Bose-högtalare anpassade efter rummet. Ljudet från högtalarna når publiken samtidigt som direktljudet från musikerna. Nivåskillnaden på ljudet är inte större än 4-5dB från första raderna till sista, berättar John Bjaaland, Project Manager, Bose Professional Scandinavia.
I Berättarladan har Jörgen Allén på Bose hjälpt till och gjort en design, säger Surte. En del av hemligheten med systemet är att det inte spelar in i väggarna. Det spelar koncentrat där det finns publik och man slipper mycket av reflexer som annars skulle ställa till det och ta bort tydligheten som gör att man kan höra dialogen.
– Systemet i sig är ett fantastiskt verktyg att jobba med, berättar Surte. Det är inget traditionellt line-array, utan det blir ett stort horn. Till det här så fungerar det väldigt bra, man får en ljudbild som är fantastiskt neutral.
Tidigare hade de en tekniker som satt med under hela repetitionsperioderna. Men i dag mixar varje musiker sin egen monitor. Då räcker det att ljudteknikern åker dit för att göra soundcheck på varje instrument och sedan får musikerna själva styra sin medhörning. Närmare föreställningen kan man göra färdiga scenbilder, berättar Surte. Detta gör att det är enkelt och smidigt att arbeta och man kan repetera med eller utan PA, men musikerna har ändå samma ljudbild i sina monitorer.
Mycket pyssel
– Den största utmaningen utan tvekan var att få musiken att vara i samklang med den talande dialogen och ändå känna att man har energin i den, säger Hans ”Surte” Norin.
Alla vi träffar på teatern i Sunne säger att det är Surtes förtjänst att ljudet låter så bra som det gör. Även John Bjaaland, Project Manager, Bose Professional Scandinavia, menar att det system som Bose levererat till teatern bara är det verktyg som Surte valt att arbeta med. Det är Surtes förtjänst att det låter så bra som det gör.
– Bose är som gjort för akustiska instrument, en fiol låter som en fiol i systemet, menar han.
En annan i Sunne som har mycket gott att säga om både Surte och Bose-systemet är kapellmästare Sophia Stinnerbom.
– Man kan ju säga så här att, efter väldigt många år utan Bose så är man nu beroende av det, säger hon. Desto mer man spelar desto högre krav ställer man på hur man vill att det ska låta. Och jag upplever att Bose är som specialgjort för akustiska instrument, alltså de instrument vi håller på med. Det svarar ju direkt, man får en bra ton och en bra klang och en tydlighet. Man blir glad. Och med Surte bakom spakarna blir det ännu bättre. Då känner man ju "gud vad skönt, låter det så här när man spelar?!" Då blir man ju så himla lycklig när man går till jobbet varje dag och sätter sig och lirar och så märker man att det svarar överallt.
Alla ljud är dock inte akustiska, avslöjar Surte. De har mycket som man skulle kunna tro är förbjudet i folkmusikvärlden, säger han och berättar att de har elektroniska samplingar för en del ljud som till exempel alla trumljud, även om det står ett trumset på scenen.
– Hade man haft ett riktigt trumset så skulle det ljudet styra för mycket, säger Surte. Därför har vi valt att göra samplingar av det mesta. Det har varit mycket pyssel för att få det att sitta ihop som en vettig ljudbild.
Röstpedagog till hjälp
“Han är en konstnär, han hör helt andra saker. Han vet vad han vill ha och vet hur han ska få fram det. Sophia Stinnerbom om Hans “Surte” Norin.
”
I teatern är musiken och rösterna samspelta därför är det viktigt att även musikerna hör vad skådespelarna säger och att musiken inte tar över, eller upplevs starkare än talet. Att det talade ljudet inte är förstärkt har tvingat dem att arbeta mycket med skådespelarnas röster. Sophia Stinnerbom säger att det bara är i början av repetitionsperioden som de som musiker har svårt att höra vad som sägs. Då är skådespelarna inne i en process. Men med hjälp av röstpedagogen lär sig skådespelarna vilken nivå och vilket tonläge de ska ligga på för att höras.
– Förr om åren har det varit väldigt mycket gnäll, menar Sophia. Både från publiken som menar att de inte hör ordentligt och från skådespelarna att de känner att de måste överrösta. Men så har det inte varit alls sedan Bose kom in i ladan. Och Surte vet ju hur instrumenten ska låta och han gör ett enormt jobb. Han är en konstnär, han hör helt andra saker. Han vet vad han vill ha och vet hur han ska få fram det.
Sophia Stinnerom, musiker och kapellmästare, är mycket nöjd med Bose högtalarsystem.
Hans ”Surte” Norin är med i produktionsgruppen redan från början och sitter med vid konstnärliga möten och kommer då på olika lösningar och idéer, berättar Sophia.
– Så det är jättekul att höra honom prata om vad han vill ha för grejer för att uppnå detta. Att man kan göra så tillsammans gör ju att det blir fruktansvärt kul att jobba. När man har det teamet omkring sig, som Surte Norin och John Bjaaland.
Att de gillar att arbeta tillsammans i detta går inte att ta miste på. Och den entusiasm som alla tre, ja även den som John Bjaaland, som var med när vi besökte Berättarladan i Sunne, smittar nästan av sig. Hade vi haft mer tid tillsammans med dem hade vi varit fast. Surte berättar att det gått så långt att hans barn vill flytta till Sunne.
– Det är ju en otroligt fin teater och jätteroligt folk, säger Surte i telefonen. Så det är svårt att inte dras med i det de gör. Jag tycker det är makalöst. De gör 54 föreställningar i år och allt är i princip slutsålt. Det är en imponerande bedrift att dra 24 000 till 26 000 personer till Sunne varje sommar.
Framtida planer
Teaterns ambitioner slutar inte med sommarföreställningarna. I den stora ladan är det bara halva delen som fylls av sommarteatern, medan de på övervåningen i den andra halvan håller på för fullt med att bygga en året runt-teater.
– Det kommer bli ett väldigt intressant center för den här sortens folkliga teater med dans och sådant, menar Surte. Det finns något där nere som de har skapat som har en väldigt speciell stämning.
