REPORTAGE: Vi träffar Henric Andersson, Enric Production
Med låda på magen
Text: Peter Fredberg
Foto: Peter Fredberg & Enric Production
På senare år har storproduktioner som Dancer in the Dark och En man som heter Ove hittat in hos Enric Production. Vi träffar ljudteknikern Henric Andersson för en titt på hans arbetsmiljö och får en insikt i hans arbetsmetoder.
Som åttaåring började Henric Anderssson att hjälpa sin far med ljudet för en amatörteatergrupp, i Trollhättan.
Enric Production grundades av ljudteknikern Henric Andersson i Trollhättan för över tjugo år sedan. Fokus var då uthyrning av ljudtekniker och ljudutrustning till konserter, festivaler, teatrar, företagsevenemang och fasta installationer. Men Henrics bana som ljudtekniker tog sin början redan på 1980-talet, då han i flera år hjälpte till med ljudet på en amatörteater i Trollhättan.
– Jag var åtta år när jag började hjälpa pappa på teatern. Då var det bara tre mikrofoner och en bandspelare med effekter som skulle skötas. Det investerades i mer utrustning och jag växte med uppgiften under åren. När jag var fjorton år hanterade jag ett 32-kanals mixerbord med en niomanna orkester och 14 sändarmyggor helt själv. Det var helt enkelt den bästa skolan jag kunde gå, säger Henric.
Intresset för att jobba i film- och tvbranschen väcktes i samband med ett jobb i hundrakamerateamet under inspelningen av filmen Dancer in the Dark. Sedan dess har Henric nästan uteslutande arbetat med både inspelning och efterbearbetning för just film och tv.
– Jag jobbar gärna med inspelning, för jag trivs väldigt bra med att vara ute på set och alla utmaningar det innebär. Men det allra bästa är jobb där jag får följa med hela vägen från inspelning till mix.
Sedan 2016 befinner sig företaget i en expansiv fas, som lett till förstärkningar på personalsidan samt en uppstart av egen foley-verksamhet. Där jobbar Henric tillsammans med Golden Reel Award-vinnaren Lucas Nilsson, som är trampansvarig. 2017 guldbagge-nominerades Henric för bästa ljud/ljuddesign i dokumentärfilmen Golden Girl, tillsammans med Peter Adolfsson.
Dialogläggning
I en scen under inspelningen av En man som heter Ove, sitter skådespelarna i en tågkupé och pratar medan tåget rullar. Att ha bakgrundsljudet med hela tiden kan bli en utmaning när man ska klippa i dialogen, oavsett om du använder en bom eller myggor.
– Vi löste det genom att jag placerade en stereomikrofon i en tom tågkupé i samma vagn och stängde dörren. Då fick jag tågljudet helt rent i stereo, vilket gjorde att de kunde klippa i dialogen ganska ordentligt och även tvätta den ganska hårt. Sedan lade de på atmosfären från den tomma tågkupén i synk. Då smälter de samman och blir en snygg enhet, med hög tydlighet i dialogen och en bra atmosfär. Den atmosfären kan du även göra 5.1 av. Hade det varit tv hade det troligtvis inte funnits möjlighet att göra detta på inspelningsplats.
När det gäller just dialogläggning i efterbearbetningen på en film kan det ta upp till fyra veckor eller mer att få till.
– Första dagarna på ett sådant jobb handlar mycket om att rensa upp och se vad som går att använda och vad som kan behöva eftersynkas. Jag får även ha en dialog med regissören om hur denne vill göra och gå vidare när det kommer till dialogen.
Vad är det för skillnad mellan ett tv- och ett filmuppdrag?
– Största skillnaden är tidsaspekten. När det gäller tv finns det inte alltid tid att göra det där lilla extra. Tempot är högt och där gäller det att fokusera på att få med dialogen hem. Det är prio ett. På en filminspelning kan jag ofta få med mig mycket mer ljud hem och jag kan förbereda mig på ett helt annat sätt. Vi gör inte lika många minuter om dagen på en filminspelning som när man gör tv.
Halvdan Viking
Det senaste jobbet Henric haft är en vikingafilm för barn med titeln Halvdan Viking, och den var helt klart utmanande, berättar han.
– Där kan jag säga att man får lägga en hel del tid i efterbearbetningen, för det får inte komma med något modernt ljud över huvud taget. Vi hade en hel del elgeneratorer, vindmaskiner och rökmaskiner med ut i skogen, plus att kostymen i filmen ofta var av läder, vilket låter en hel del i myggorna på skådespelarna.
Att det ibland användes två kameror, en med ett 18mm-objektiv och en med ett 140mm-objektiv gjorde inte saken lättare för Henric att komma åt, för att ta ljudet.
– Där är det ibland en liten fight mellan ljud- och kamera-avdelningen. Här måste vi göra ett val på inspelningen, för att få ett så bra ljud som möjligt men inte ta striden i onödan. Vi visste att det kommer eftersynkas en hel del och då kan det vara bättre att ge kameraavdelningen det utrymme de behöver. Det är ingen idé att gnälla i onödan, det är något man lär sig efterhand.
Nu måste de dock skynda sig lite med eftersynkar i dialogen med Halvdan, för han kommer snart i målbrottet. Nu gäller snarast grovklippning av filmen, och så fort de har ett material de kan jobba med måste Halvdan in och göra en grov eftersynk.
– Vi kan komplettera sedan, men vi måste göra huvuddelen så fort som möjligt.
Berättandeformen framför allt
Detta är helt klart det viktigaste, anser Henric och förklarar att det är mycket bättre att ha ett ljud som kanske är lite sämre inspelat men som berättar någonting, än ett ljud som är fantastiskt bra men som säger och tillför ingenting.
– Det handlar om att ha självförtroende och att ha en bra kommunikation med teamet på inspelningsplats. Känner jag att någon tagning inte känns bra ljudmässigt eller att en replik kanske behöver ett annat slut, så måste jag ta det direkt med regissören. Jag får hela tiden tänka ett steg längre. Jag måste tänka ljud i klippningen för att komma hem med ett material som verkligen fungerar och inte bara låter bra.
Något som är extremt viktigt är att få möjligheten att ta vilt ljud på plats. Men det måste verkligen tas direkt, så att skådespelaren kan säga repliken igen med samma känsla. Då är det enklare att byta ut den repliken senare.
– Om vi väntar kan magin i scenen vara helt borta och då kommer allt ta mycket längre tid i efterbearbetningen.
Detta gäller även statister som också kan vara en viktig del av miljön och ljudbilden i en scen.
– Om vi spelar in i en kontorsmiljö brukar jag säga till statisterna att tänka på vad de skulle säga, om de jobbade på plats. Då går de och mimar under inspelningen, och efter att tagningen är klar kan de säga replikerna som de mimade direkt till mig. Dels är det rätt människor som säger replikerna som går i bild och det blir färdigt på en gång. Utöver att det är viktigt för helheten i scenen, är det också lite kul att lägga tid på. Statisterna brukar också tycka att det är riktigt roligt.
Vilken är den tuffaste miljön att jobba i?
– Ska jag välja något jag helst slipper, är det nog utomhus i regn i november. Det är sällan kul för ljudavdelningen med kyla, blåst, löv, mörker och fukt. Det kan faktiskt vara lättare att jobba i en maskinhall, för där är det – och ska vara – mycket ljud. Då kan vi lägga till flera olika typer av ljud som vi kan jobba med. Ännu ett exempel från En man som heter Ove, där han i en scen står i en verkstad vid en svarv, innan han får sparken. Där riktade vi en stereomikrofon åt ett annat håll och myggade alla maskiner så allt är i synk. Då fungerar myggan på Ove och det är bara att tvätta den och lägga upp den i synk med övrigt ljud.
Fattigkvarteren i Kibera
Ett uppdrag som berörde Henric känslomässigt väldigt mycket var när han var i Afrika och filmade för några år sedan.
“Han tittar upp på mig och frågar: ”Are you still alive?””
– Vi jobbade i fattigkvarteren i Kibera under tre veckor. Där bor 1,5 miljoner människor som knappt har mat och vatten. Det var tufft rent mentalt. När vi var klara med inspelningen och var på väg ut från området mötte vi en gammal man med käpp. Han tittar upp på mig och frågar: ”Are you still alive?” Då gick det upp för mig att det verkligen var dags för oss att lämna platsen, innan det hände någonting otrevligt.
Vilken teknik använder du?
Sound Devices 788T är en favorit och Henric jobbar gärna med ett inspelningskit på magen, när det är möjligt. Dels för att han blir mer mobil och även kan köra en extrabom, om det skulle behövas.
– För inspelning använder jag bland annat Sound Devices 788 och 688 och även den nya Aaton Cantar X3. Det är en bra maskin, men saknar till exempel automatmixer. Här kompletterar Sound Devices och Aaton Cantar varandra bra på flera sätt. Som trådlösa myggsystem använder jag mest Wisycom och även Electrosonic. Myggorna kommer oftast från DPA, men jag använder även de lite mindre Country Men som jag kan gömma i bland annat knapphål. När det kommer till vanliga mikrofoner använder jag olika modeller från Sennheiser, Sheops och även någon Sanken.
– Jag har en favoritmikrofon och nu är det nog många som inte håller med mig. Jag älskar Sennheiser 416. Det är en riktmikrofon som funnits hur länge som helst och jag brukar skämtsamt säga att det är världens bästa mikrofon. Den är egentligen inte bäst på något, men den fungerar alltid. Inga problem med fukt. Du kan köra över den med bilen. Den får inga störningar från mobiltelefoner. Den är dock svår att bomma med. Kan man inte bomma ordentligt, då är den en katastrof om du inte träffar helt rätt. Men träffar den rätt så blir det riktigt bra. Så en 416 följer alltid med.
Med låda på magen
Henric gillar även att jobba med ett bärbart kit på magen, snarare än att sitta vid en ljudvagn, och det finns flera fördelar med det.
– Ta exempelvis Halvdan Viking, när vi är i skogen och traskar så blir det väldigt bökigt om vi ska ha med en hel ljudvagn. Då är ett kit på magen mycket smidigare. Dessutom kan jag köra en andra bom och exempelvis ta motrepliker. Vi gjorde en Thomas Vinterberg-film som hette Kollektivet och då hade vi 14 sändarmyggor och två trådlösa bommar. Det blir mycket mixande och då är det klart att jag måste sitta vid en ljudvagn. Jag har alltså gärna ljudvagnen med mig, men vill även alltid ha möjligheten att snabbt koppla loss inspelaren för att bli mer mobil.
Är det mycket som ska mixas jobbar Henric oftast från sin ljudvagn för att lösa uppgiften.
Under inspelningen av Mammut i New York fick han ibland jobba som han helst vill, med ett portabelt ljudkit på magen.
Ljudet spelas in i 24bit/48 Khz, som är standard och det som förväntas. Ljudet levererar de sedan ofta i en pollyfil.
– Med det menas att alla ljudfiler ligger ihop, så de som klipper bara behöver dra in en fil och då följer alla kanaler med in med pollyfilen. Fördelen när vi använder Cantar X3 är att vi kan leverera både och. Där kan jag få olika format på olika diskar och det är väldigt smidigt. Jag kan spela in lösa enskilda filer på hårddisken i maskinen och kan leverera pollyfiler från en annan disk.
Tillgång till biografmixer
Under efterbearbetningen använder Henric sig av Mac Pro, iZotope och Pro Tools, vilket i princip är standard överallt. Skulle han jobba med något annat system så skulle det bara stöka till det i onödan. Att han dessutom har tillgång till en biografmixer i huset han sitter i är också en stor tillgång.
En fördel är att Henric har tillgång till en biomixer och kan se sitt arbete i stort format, vilket kan vara ovärderligt i vissa produktioner. Man kan höra ljud som man inte hört tidigare i ett mindre mixrum.
– Fördelen är att det händer något speciellt när man kommer till ett stort rum. Sitter jag och mixar någonting uppe i vår tv-mix, är det bra nog för tv. Ska vi göra ett bioprojekt, får vi en helt annan upplösning när vi kommer hit. Jag hör saker som jag inte hört förut. Det som inte grötade ihop sig i den lilla mixen kan gröta ihop sig i biomixen. Så det är extremt viktigt och bra att ha denna möjlighet. Om jag sitter i biomixen och jobbar med något som ska till tv så vill jag omvänt köra igenom projektet i ett litet rum, för att kunna komprimera det lite. Det kan bli lite för mycket dynamik i det större rummet. Viktigt att tänka på. När det kommer till teknik som är på gång, är ljudkort som man kan köra via nätverk helt klart intressant. Jag tror att många i branschen väntar in den tekniken.
Tekniken kostar naturligtvis en hel del för Henric och hans team, och här har han en egen filosofi när det kommer till investeringar.
– Jag har helt enkelt inte råd att köpa billigt!
Jobb på gång
– Just nu är det ljudläggning för en långfilm åt Zentropa och trampverksamheten som rullar på med flera spännande uppdrag. Nästa stora inspelning är planerad till mars 2018 för Henric och hans vänner.
